Övertänkare

Nästa vecka ska jag ÄNTLIGEN till läkaren igen. Det är nog ingen som förstår hur mycket jag längtar dit.
Jag kanske inte mår så bra som jag gärna vill påstå. Det går upp och ner var och varannan dag. Det gör det nog tyvärr för många. Jag tänker mycket på framtiden. Ska jag utbilda mig? Till vad? Jag stressar upp mig över småsaker, träning, kost. Ni vet, det sitter kvar i bakhuvudet. It won't go away. Vilket gör att jag ofta får ångest och känner mig nere. Nej, det här är inget jag pratar högt om annars! Jag vet inte om vintermörkret har spelat någon roll i det här.
Men, sen har jag då det här problemet som jag ska till läkaren med (igen!). Jag kommer tråkigt nog, men ändå förhoppningsvis börja äta Roaccutan igen. Vad är det man säger, utsidan speglar insidan? 
 
Idag har varit en riktigt sådan dag då jag bara vill gråta, men jag har inget specifikt att vara ledsen över. Allt som stressar mig bara. Jag är en riktig övertänkare. Kommer man liksom någonsin att bli nöjd.. 
 
Jag behövde skriva av mig. Det är inte ofta jag gör det! Men jag orkar faktiskt inte låsa inlägget som jag gjort tidigare.
Jag tar istället bort kommentarsfunktionen på detta inlägg. 
 
 

Follow on Bloglovin







RSS 2.0